Intervju: Jonas Wolcher och Malte Aronsson

Foto: Eric Diedrichs. Filmtopp Media Handelsbolag.
Foto: Eric Diedrichs. Filmtopp Media Handelsbolag.

Det är lördagkväll och jag sitter med kultregissören Jonas Wolcher och huvudrollsdebutanten Malte Aronsson i medlemsrummet på Hagabion i Göteborg. Klockan börjar närma sig 22.00 och om drygt en timme rullar Sveriges första kannibalfilm Cannibal Fog igång. Jonas berättar att det inte är första gången han sitter i detta rum.

– Min första riktiga film ”Zombienoid” hade premiär i ”Filmkrönikan” 2002 och vi spelade in den inledande intervjun här. Den enda sömn jag hade fått under två dygn var på tangentbordet under filmens renderingstid. När fotografen tände lamporna och såg mitt ansiktet släckte han lika snabbt igen och sa att vi gör intervjun i dunkel istället. Jag såg väldigt sliten ut.

Det är tydligt att det är fansen som är det viktiga för Jonas. När vi diskuterar hans första långfilm Die Zombiejäger från 2005 lyser han upp.

– Vi kan vara på vilken visning som helst av ”Zombiejäger” och det är alltid någon jäkel som ser affischen och säger ”amen, det är ju den filmen som min pappa älskar!” eller ”den där rullen har jag supit till!” [Jonas skrattar]. Jag blir lycklig när folk säger en sån sak. Det var ett fan som kontaktade mig online och sa att han bjöd på filmen på eBAY och frågade om det gick bra att skicka filmen till mig för signering om han vann. Andra fans har bett mig att skriva citat från filmen som de kan sätta upp på väggen hemma.

Tror du att Zombiejäger i större utsträckning kommer att räknas som en kultfilm om några år?  

– Ja, det tror jag. Den är omnämnd i fyra eller fem zombieböcker och vi fick sexton sidor i ”Skräckboken som gud glömde”. Det är ju bara att säga tack! [Jonas bugar] Men det är inte jag som kommer att bestämma om det ska bli en kultfilm eller inte, utan det gör alla som pratar om den. Fortfarande är det en film som diskuteras i alla fall en tio-tjugo gånger i veckan på nätet. Någon skriver helt plötsligt ”jävla skitfilm” någonstans.

Läs också: De sju bästa zombiefilmerna

Upplever du någonsin problem över internet?

– Jag har fått några dödshot. Folk som spyr ur sig saker som, ”gå och dö, det finns ingen anledning för dig att leva”, ”avlid” och liknande. Jag förstår om någon tycker att filmen är skit eller att jag borde uppsöka en optiker för att det är blod på kameralinsen. Däremot kan jag inte förstå de som skriver direkta hot eller personangrepp. Det är framförallt svenskar som håller på så, inte amerikaner eller tyskar trots att vi har störst marknad utomlands. Det har säkert med jantelagen att göra.

Jonas gör nästan allt i sina filmer. Han skriver manus, regisserar, producerar, filmar, gör specialeffekter, klipper och marknadsför. Jag var nyfiken på vilken roll han känner störst samhörighet med.

Skrivandet och regin. Jag skulle vilja lämna över klippandet till någon annan, men frågan är om det skulle bli samma film då. Jag gillar när filmen får ta tid på sig. I ”Cannibal Fog” är det medvetet utdragna scener. Eftersom filmens karaktär är sexmissbrukare borde sexscenerna vara så utdragna att de känns frustrerande. Det kanske inte uppskattas av alla men jag är inte heller här för att uppskattas av alla. Jag nöjer mig om den lilla klicken gillar min berättarstil, utan fansen är du inte värd ett skit. Sen finns ju hardcore-fansen som ger filmen toppbetyg för de tycker att filmen är så dålig att den blir bra och det tycker jag är riktig styrka hos en film.

Hur kommer det sig att du började göra den här typen av film?

–   Jag hade gjort en reklamfilm i skolan som skulle visas med en rocklåt, men jag hade glömt skivan. Då valde min medialärare Jonas Myrstrand att spela skräckfilmsmusik till visningen istället och när jag såg vilken skillnad musiken kunde göra blev jag helt tagen. Filmmusik är min stora passion.

Läs också: Intervju: Filmmusiksproducent Mikael Carlsson

Foto: "Hank".
Foto: ”Hank”.

Vi pratar om Jonas kärlek till synthmusik och att han tillsammans med sin dåvarande hustru brukade åka runt och fota syntband under nittiotalet. Synthmusiken återfinns i Jonas filmer och det är många musiker som har velat bidra med musik till Cannibal Fog.

– Jag frågade Björn Nyberg, som skriver fantastiska stycken med ett skönt skandinaviskt sound med olika etniska influenser om han ville bidra. Han skickade trettio låtar rakt av samt specialkomponerade musik till filmen. En norrman jag träffade på en skum spelning gav mig sin musik, ett slovenskt hårdrocksband undrade om de fick vara med, även ett mexikanskt dödsmetalband medverkade och ett svenskt skivbolag frågade samma sak. Även titelspåret ”Cannibal” specialskrevs för filmen av The Kasketeers och har nu spelats i radio. I denna film är det trettiosex låtar med, vilket egentligen är alldeles för många. Jag kommer klippa ned filmen till en kortare variant med andra scener och då ska jag också begränsa musiken lite mer.

Cannibal Fogs affisch står följande tagline ”1. Focus, 3. Orgasm, 5. Fog”. Stegen ska efterlikna hur kannibalerna i filmen reagerar på människoköttet. Jonas Wolcher avslöjar att filmen har gått från att bestå av tre kortfilmer till att växa till något mycket större.

– Det var min vän och medförfattare Brian Bell, som kläckte idén med att foga samman kortfilmerna till en film och kalla den för ”Cannibal Fog”. Vilket var perfekt eftersom vi hade pratat om dimman som kannibalerna hamnar i när det äter människokött. Nu planerar vi att gör en trilogi där samtliga delar kommer att heta ”Cannibal Fog” plus en undertitel: ”1. Focus”, ”3. Orgasm”, och ”5. Fog”. En idé jag fick när tänkte på hur Romero utvecklade sina zombies med olika sminkningar i Living Dead-trilogin. Första bettet ger dig total fokus, tredje tuggan och du kommer i ett orgasmliknande tillstånd, femte tuggan och du är i dimman. Något som gör det extra roligt är att den ryska kannibalen, som nu föreläser om kannibalism, säger att människokött smakar som hästkött men att man vill ha mer av det. Att första tuggan ger en kick, sen efter ett tag kommer orgasmen och sen tappar man räkningen och glufsar i sig. Jag undersökte saken närmare och andra kannibaler säger samma sak.

Precis som Jonas tidigare filmer var Cannibal Fog ett snabbt arbete med ansträngd budget. Malte berättar att nästan hela filmen är inspelad i hans lägenhet.

– Många närbilder i köket när jag byggde upp stämningen med att hacka kött. Min karaktär Albin är lite av en mästerkock, men det få vet är att han också är kannibal. I filmen har vi en scen som är lite som avsnitt av ”Halv åtta hos mig” där jag har lagat mat på en kille som ville avsluta sitt liv med musik och bli uppäten.

Det kommer fram att TV-kocken Edward Blom var inspirationskällan bakom karaktären Albin och mycket riktigt känns Albin som en gråhårig Blom. Jag berättar att jag har googlat runt på filmen och att det i vissa forum diskuteras om det är riktiga kannibaler med i en scen eller inte. Både Malte och Jonas brister ut i skratt.  

– Jag har genom min fru fått släktingar på Filippinerna, säger Malte. När jag åkte ner dit och sa att jag skulle filma och behövde några som ställde upp som statister i filmen blev de i eld och lågor. I deras betonghus har de bredvid spisen något som de kallar för ”dirt kitchen”, en bänk där de ställer ved och eldar i ordentliga grytor.

– Det var perfekt för oss! Flikar Jonas entusiastiskt in. Helt plötsligt hade vi ”riktiga” kannibaler som stod och eldade, vilket gör att den scenen ser så autentisk ut att folk börjar ifrågasätta bilderna. Det är jätteroligt att se.

I scenen med de ”riktiga kannibalerna” kokas en gryta vars innehåll ser mycket mänskligt ut. Malte berättar hur han skapade sin kannibalgryta.  

– Jag köpte ett stort grishuvud som jag högg av öron och tryne på för att det skulle se mer mänskligt ut. Sen fyllde vi upp grytan med vatten så att bara lite hår på toppen av grishuvudet stack upp. Därefter stödde vi upp grishuvudet underifrån för att det inte skulle tippa framåt.

– Det ser väldigt bra ut eftersom det är ett riktigt köttstycke som kokar, säger Jonas. Då det är den storleken [han måttar upp hur stort huvudet är med händerna], skulle det mycket väl ha kunnat vara en människa som låg där. Vi hade en tjej som lämnade visning på Bio Roy eftersom hon inte klarade av att se mer trots att filmen nästan är helt oblodig.

Hur känns det när någon lämnar filmen för att den är för obehaglig?

– För fasen, jag säger som John Waters, när folk spyr eller mår dåligt av mina filmer är det som stående ovationer! Vi vänder oss inte till gemene man utan vi gör film för en exklusiv klick av människor som tycker att detta är skitbra. Mitt motto är, ”Chocka för att att underhålla” och då är det en god idé att vara ute och turnera med Cannibal Fog. Vi åker till mindre orter för att ta konsten direkt till våra fans, få dem att känna sig mer exklusiva. Även om det inte alltid kommer särskilt mycket folk på våra visningar är det alltid någon som blir jätteglad, vill ha autografer och snacka efter filmen. Det är bara i hårdrocken som det finns lika hängivna fans. Nu pratar vi mycket om mina fans, men det är för dem som jag gör film.

Foto: Tor-Björn Amilon
Foto: Tor-Björn Amilon

Har ni med filmen i några filmfestivaler?

– Vi var inbjudna på det kändistäta eventet Festival Bloody week-end i Frankrike den 30:e maj men eftersom vi lägger våra surt förvärvade pengar på att göra våra filmer kunde vi inte åka. Vi försöker få in lite pengar genom att signa autografkort, men det är fortfarande inte acceptabelt att sälja autografer i Sverige trots att det är vanligt i USA. Jag tycker att det är helt ok men du kan inte ta överpriser som Walking Dead-folket gör. De kan ta hundra dollar för en autograf.

Du har gjort både zombiefilm och kannibalfilm, vad är det för fascination du har med människor som äter människor?

– En vän till mig missbrukar kokböcker som porr. Detta fascinerade mig och efter lite undersökning hittade jag något som kallas för vorarefili, en begäran att sluka eller slukas, vilket är en vanlig fili bland tjejer i tjugo och trettioårsåldern. Ingen har ens diskuterat vorarefili innan men vi tar upp det i ”Canniabal Fog”. Det var därför jag kontaktade Imagefap och frågade om de ville sponsra oss. På Imagefap kan du hitta både vorarefila bilder och kannibalporr med slakthus och nakna kvinnor och män med motorsågar. Mycket blod och mycket mat, till exempel bilder på fötter i salladsskålar. Det finns en anledning till varför det står ”Eat Me” på vår poster, ”Cannibal Fog” är en homage till matporr.

När vi pratar kommer det fram hur Malte och Jonas lärde känna varandra.

– Malte är min dotters scoutledare och det var så vi kom i kontakt. Jag berättade en dag att jag höll på med film och då sa han att han har varit statist innan och gärna skulle vilja vara med i en film.

– Jag är med på allt dumt. Det är först nu när jag har jobbat med ”Cannibal Fog” och sett vilket djup det finns i den här genren som jag har fått upp ögonen för den här typen av film.

Innan vi avslutar intervjun frågar jag Malte om vad han vill göra med skådespelet framöver.

– Jag vill ha fantastiskt roligt. Den här filmen var underbar att jobba med. Jag och Jonas har samma humor och vi förstår varandra. Han kan komma med ett förslag och så diskuterar vi det, drar fram kameran och testar.

De börjar prata om ett minne från en scen där de spontant testade olika idéer, de skrattar och det är tydligt att Jonas Wolcher och Malte Aronsson har roligt ihop. Därefter avrundar vi intervjun och duon gör sig redo för filmvisningen. Jag ska också se filmen, men innan dess ska jag smälta mötet med ett par sanna entusiaster som bjöd på riktigt gott snack. Detta mina vänner, är sanna filmälskare.  

About Eric Diedrichs 726 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.

2 Trackbacks & Pingbacks

Comments are closed.