Run all night

Run All Night (2015)

  • 1 tim 54 min
  • Action
Uppdaterad 05 december 2019 kl. 11:12 | Publicerad 05 juni 2015 kl. 16:06
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.
  • Regi:
    Jaume Collet-Serra
  • Manus:
    Brad Ingelsby
  • I rollerna:
    Liam Neeson, Joel Kinnaman, Ed Harris m.fl.

Jimmy Conlon (Liam Neeson) är en f.d. gangstermedlem och torped. Han har lämnat den kriminella världen bakom sig men har under åren förlorat allt på grund av jobbet. Hans son, Michael (Joel Kinnaman), vill inte veta av honom utan försöker istället leva ett enkelt, hederligt liv med sin familj. Den enda som visar Jimmy någon omtanke är gangsterbossen och tillika hans bästa vän, Shawn Maguire (Ed Harris).

Run All Night utspelar sig på New York Citys mörka bakgator. Jimmy är alkoholiserad och lider av ett mörkt samvete och ångest över dem som han har sårat. Men när Michael hamnar i trubbel ser Jimmy sin chans att försöka göra bot för sina misstag och tvekar därför inte med att stötta honom. Michael råkar bevittna en misslyckad affärsuppgörelse mellan bland annat Shawns egen son och måste därför fly. För att skydda honom har Jimmy inget annat val än att döda sin väns enda son…

Filmens tema är faderskap. Två bästa vänner blir på nolltid villiga att vända varandra ryggen till för sina barns skull utan att låta något stå i deras väg. Under timmarnas gång förvandlas Jimmy från avdankade alkis till en äkta fadersfigur som tillslut är villig att gå hur långt som helst för att skydda sin son och hans familj. Kärleken till familjen växer sig konstant starkare och blir hans drivmedel och enda livsmotiv.

Jag hade inga höga förväntningar inför Run All Night. Ännu än mörk, dyster actionrulle med Liam Neeson, Ett extremt uttjatat koncept. Jag vet inte vad som hände, kanske fick han storhetsvansinne efter succén med första Taken-filmen (2008). Även om Neeson inte bara har gjort actionfilmer hittar han alltid tillbaka till det här facket. En ensam man som har alla emot sig och som måste antingen jaga eller jagas för att få upprättelse. Klart att sådana filmer kan vara underhållande också, om de bidrar med något nytt, om tempot är tillräckligt högt och handlingen är gripande för publiken (återigen tänker jag på första Taken), men dessvärre är det sällan så. Inte heller i det här fallet.

Jag tycker det är ironiskt att man döper en film till Run All Night när den i själva verkat bara är seg och långtråkig. Under filmens gång råkade jag slå omkull ett glas som for ner i golvet och gick i tusen bitar, det var de mest dramatiska sekunderna under hela visningen.

Jag måste dock ge en liten eloge till produktionen. De har lyckats bygga upp stämningen bra, med mörkt och dystert foto och väl valde miljöer.

Vad gäller Joel Kinnaman så är jag ändå rätt nöjd med hans insats. Trots att det vid några tillfällen gick att höra den svenska brytningen i hans engelska så levererar han precis lika bra som vi är vana vid här i Sverige. Härnäst kan vi se fram emot att få se honom i superhjältefilmen Suicide Squad (2016), där han bland annat kommer spela mot Will Smith, Jared Leto och Margot Robbie.

Bäst: Att se Kinnaman i en bärande roll.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL