Beck – Invasionen (2015)
Nedgrävd under blöt jord hittas en man mördad utanför Stockholm. Den oidentifierade mannen verkar ha blivit nedstucken med kniv. När ytterligare en man hittats mördad dras Martin Beck och hans team in i ett fall som enligt polischefen (Jonas Karlsson) kan vara kopplat till terrorverksamhet. Den stora frågan är, hänger verkligen morden ihop?
Nyligen har vi kunnat läsa att Mikael Persbrandt snart gjort sitt i Beck-serien. Han kommer inte medverka i fler än de fyra första filmer som har gjorts i den nya upplagan. Beck - Invasionen är alltså Persbrandts näst sista film och att ersätta honom kommer att bli en utmaning. Om vi ska tro på ryktena så är norrmannen Kristofer Hivju högst upp på listan.
Allt eftersom historien rullar på framgår det för mig att Invasionen har ett tydligt tema - utanförskap. Vi får bekanta oss med ett flertal papperslösa och icke svensktalande karaktärer som lever sina liv i samhällets utkanter. Ständigt rädda och ständigt kämpande för sin överlevnad. Lite oväntat stannar skildringen kvar hos mig när eftertexterna börjar rulla efter en annars rätt trött och medioker film.
Likt de andra nyinspelade Beck-filmerna är även Invasionen fylld med missar som stärker tesen att serien är en snabbt producerad massprodukt. Ett exempel är när en av karaktärerna ringer upp ett samtal utan att ens röra vid telefonskärmen och pratar i tre sekunder samtidigt som telefonens huvudmeny visas för oss tittare och bevisar att inget samtal pågår. Slarv!
Även om handlingen i de nya Beckfilmerna kretsar allt mindre kring Persbrandts karaktär Gunvald Larsson, är det hans stunder som är seriens stora underhållningsvärde. Peter Haber gör som vanligt vad han kan, men resten av ensemblen är ren utfyllnad, inklusive försöket att introducera Dramatenskådespelaren Jonas Karlsson. Karlssons karaktär blir bara allt mer och mer tjatig. Vi har fattat grejen att han är en dålig chef, tryck det inte i ansiktet på oss hela tiden.
I denna upplaga får vi också göra oss bekant med Sveriges säpochef, spelad av Olle Sarri som gjorde sig känd som Anton i komediserien c/o Segermyhr (1998-2004). Sarris agerande är så snarlikt karaktären Anton att det för mig blir omöjlig att ta säpochefens repliker på allvar. Det blir mer glass och ballonger än den allvarliga stämning som egentligen ska råda när det diskuteras om eventuell terrorverksamhet på svensk mark.
Filmens bästa scen är när just säpochefen blir fullständigt utskälld av Gunvald Larsson efter att en i hans tycke urspårad operation har genomförts. Vi får också några roliga scener där Beck hamnar i ett krystat utvecklingssamtal med sin chef.
Invasionens budskap om utanförskap för asylsökande i Sverige är något att reflektera över. Hade handlingen fokuserat ännu mer kring detta, gett oss en djupare skildring från flyktingarnas vardag, hade filmen varit uppriktigt sevärd.