Min så kallade pappa (2014)
För drygt två år sedan startade en av Sveriges största moderna filmregissörer Ulf Malmros "Filmdagboken". Filmintresserade skulle via Instagram och Twitter kunna följa med på en "bakom kulisserna-resa" med allt från post- till pre-produktionen av hans senaste film Min så kallade pappa.
Otroligt kul att en filmskapare av Ulf Malmros kaliber vill dela med sig av hur han jobbar med oss cineaster. Malmros tackar inte heller nej till frågor. Har du en bra fråga och vill lära dig, får du ett svar.
I Filmdagboken berättar komedikungen att han fick idén till filmen för sju år sedan och att den sedan dess legat i bakhuvudet och länge velat fram. 19 September 2014 var det dags för Sverigepremiär av Min så kallade pappa.
Filmen då?
När höggravida Malin (Vera Vitali) dumpas av pojkvännen har hon ingenstans att ta vägen. Hon bestämmer sig för att hitta hennes enda spår av familj, pappan hon aldrig träffat.
Vera Vitali hyllas av Malmros som den mest begåvade skådespelerska han jobbat med. Sett till de kvinnliga rollerna han skrivit och regisserat håller jag med till fullo.
Vitali gör rollen som trasig, felplacerad 31-årig lärare i gränslandet av sammanbrott både gripande och trovärdigt. Vitali har en mänsklig utstrålning. Hennes vackra ansikte gömmer något fult och det reflekterar hennes karaktär.
Men hur bra Vera Vitali än må vara är det inte hennes insats jag minns bäst.
Michael Nyqvist briljerar i rollen som Martin. Innan sin olycka är det tydligt att Martin är en dålig människa som ser ner på folk utan framgångar. Men bittre Martin är nånstans medveten om att det är han själv som saknar inre framgångar i livet.
Nyqvists karaktär gör en U-sväng när Martin drabbas av en hjärnblödning och tappar minnet. Han blir ett oskrivet blad som dottern Malin får i uppdrag att fylla i. Här ser Malin en chans att få fadern hon drömt om. Men det hela försvåras när Martins börjar dras åt sitt förflutna.
Martin som "nybliven pappa" är upp och ner. Han är lekfull, ledsen, förvirrad, lycklig, förtvivlad osv... Och Nyqvist levererar gång på gång.
Problemen jag finner med Min så kallade pappa är att resan Malin tar är för långsam. Jag uppfattar inte heller ett riktigt klart mål med vad hon vill göra. Jag saknar det där drivet i storyn som håller en film intressant i 120 minuter. Jag saknar också ett klimax och för att vara petig så kändes dialogen emellanåt hackig.
Min så kallade pappa är en sevärd film och det är kul med genrevariationen från Malmros sida. Utropstecknen är Vitali och Nyqvist insatser men jag hade hoppats på ett bättre resultat.
Ser fram emot att följa Malmros nästa film på Filmdagboken! Här kan du läsa mer om svensk film.