Mother (2009)

En moders förståndshandikappade son blir gripen för mordet på en flicka. Polisens bevismaterial är tydligt nog för hela stan utom för mamman (Hye-ja Kim). Desperat att bevisa sin sons oskyldighet ger hon sig ut på en personlig jakt efter den riktiga mördaren.

Redan i filmens första tio minuter med det inledande drömska klippet där modern dansar på ett sädesfält, följt av den fantastiska öppningsscenen, sätts en innovativ, intelligent och harmonisk dualistisk känsla av rå realism och mystik. Det står klart från första stund att detta kommer bli en stark och spännande filmupplevelse. Och det blev det.

Det är svårt att tro att detta är Hye-ja Kims första huvudroll i en storfilm. Hon är helt fantastisk med sin återhållsamhet i kontrast mot hennes råa och avskalade skådespel. Mother är en stark thriller som jag kommer att se om många, många gånger.

Tre saker som gör Mother ovanligt bra

1) Hye-ja Kims skådespel.

2) Det spännande och täta berättandet.

3) Det fantastiska fotot.

Den största svagheten jag kommer på och som också snuvar filmen från en femma i betyg, är att det aldrig blir någon riktigt stor aha-upplevelse mot slutet. Visst vänds det på steken ett par gånger, som det så ofta gör i Sydkoreanska filmer, men det är inte så effektivt som jag blivit bortskämd med. Utöver denna petitess är Mother en suverän thriller.

Avslutningsvis kan jag bara konstantera att Joon-ho Bong bevisar att Memories of Murder inte bara var en lyckoträff. Han är Sydkoreas främsta thrillerskapare, Chan-wook Park (Oldboy, Hämnarens resa), det är bara att lämna över kronan. Här hittar du en lista på de bästa Sydkoreanska filmerna.