The Defenders.

The Defenders (säsong 1)

  • 8 x 50 min
  • Action, Sci-fi
  • Netflix
Andreas Ziegler
Uppdaterad 04 december 2019 kl. 13:12 | Publicerad 25 augusti 2017 kl. 16:08
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I The Defenders får vi se Netflix hjältar samlas för första gången. Daredevil, Jessica Jones, Luke Cage och Iron Fist går samman för att ta sig an Handen.

  • Manus:
    Douglas Petrie & Marco Ramirez (skapare)
  • I rollerna:
    Charlie Cox, Krysten Ritter, Mike Colter, Finn Jones, Rosario Dawson, Sigourney Weaver, Elodie Young, Jessica Henwick, Scott Glenn, Ramon Rodriguez m.fl.
Kryster Ritter, Finn Jones, Charlie Cox och Mike Colter i The Defenders
Foto: Netflix

Netflix har laddat inför The Defenders ända sedan Daredevil (Cox) hade premiär för två år sedan. Daredevil var en mörk tolkning av den blinda hjälten, som under första säsongen tar upp kampen mot de kriminella element som försöker ta över Hell’s Kitchen. Serien fick oss att glömma Ben Afflecks klena tolkning av karaktären ochbjöd oss på spännande och välkoreograferade actionsekvenser. För att inte tala om att Marvel äntligen fick bjuda oss på en minnesvärd skurk i Wilson Fisk. Jessica Jones presenterade oss för en alkoholiserad privatdetektiv som även råkar vara fruktansvärt stark. Serien förde oss ännu djupare ner i superhjältegenrens psykologiska mörker när Jessica Jones (Ritter) ställdes mot en fiende som kan kontrollera vem som helst med sin röst. Luke Cage (Colter) är en skottsäker och oerhört stark folkhjälte i Harlem. Seriens främsta styrka ligger i att den utspelar sig i Harlems subkultur. Iron Fist (Jones) gav oss en ointressant hjälte med en jättehård hand, som dessutom är rätt korkad.

Det är rätt beklagligt att seriens skapare valt att göra Iron Fist till en så pass central figur. Visst spelar Jones över en del, men jag kan ändå inte beskylla honom alltför mycket för detta, eftersom karaktären är så oerhört dåligt skriven. Han går omkring och säger till alla att han är den odödlige Iron Fist och att han är utvald och så vidare. Ganska tidigt får vi veta var Handen, som dykt upp tidigare i både andra säsongen av Daredevil och första säsongen av Iron Fist, har sitt högkvarter. Iron Fist går in i byggnaden, tar sig in i konferensrummet och börjar genast säga hur han ska sätta dit dem allihop. Tacksamt nog väljer Handen att attackera honom innan vi behöver lyssna på alltför mycket av den tröttsamma monologen. Jag kan inte låta bli att undra hur han tänkte där; vad var hans syfte?

När våra hjältar äntligen samlas, måste de kämpa sig ur en knepig situation. De måste förlita sig på varandras styrkor. Det är ett gyllene ögonblick för serien när Iron Fist tar betäckning bakom den skottsäkre Luke Cage. Senare i samma sekvens räddar Iron Fist Daredevil genom att krossa ett svärd med sin jättehårda hand. Det är lite synd att resten av actionsekvenserna under säsongen inte är lika bra som denna första. Det blir en massa snabba klipp och rätt rörigt dessvärre.

Bortsett från vissa korkade kommentarer från Iron Fist är The Defenders relativt välskriven vad gäller dialog. I mitten av säsongen samlas våra hjältar i en restaurang där de diskuterar hur de ska gå vidare. I detta avsnitt är det tydligt att detta är fyra mycket olika hjältar med olika filosofier, som kommer ha svårt att samarbeta. Trots att de mer eller mindre sitter och käkar under hela avsnittet, är det ett av de bättre avsnitten. Och här får jag faktiskt lite respekt för Iron Fist, som är den enda som, till en början, talar för att samarbeta. Sedan förlorar han all min respekt igen när han börjar ge sig på sina nya bundsförvanter för att de vill bänka honom, av mycket rimliga skäl.

Ramon Rodriguez, Yutaka Takeuchi och Wai Chin Ho i The Defenders
Foto: Netflix

Skurkarna är inte riktigt lika färgstarka som Wilson Fisk, men de är fortfarande rätt bra. Vissa dialogsekvenser mellan skurkarna är guld värda. Jag tänker då särskilt på ett par filosofiska diskussioner mellan Alexandra (Weaver) och Murakami (Takeuchi), i vilka Alexandra pratar engelska och Murakami pratar japanska. Madame Gao (Ho), som varit en av de seglivaste skurkarna i Netflix serier, är lika bra som alltid med sitt lugna manér; hon ser ut och låter som en vis mormor, trots att hon oftast pratar om att mörda människor eller förinta städer. Bakuto (Rodriguez) är den svagaste av skurkarna, då han inte har mycket vettigt att säga. Han presenterades i Iron Fist. Vad hände med den serien egentligen? Var manusförfattarna febersjuka under hela inspelningen?

Dialog och vissa bra actionsekvenser till trots, kämpar serien med att få till en intressant berättelse. Personligen tycker jag The Avengers var en spretig film med alla sina superhjältar; det var för många karaktärer med alldeles för lite att göra. I en TV-serie, där man har mer tid på sig att berätta, borde det bli bättre. Och visst är The Defenders bättre än The Avengers. Men inte mycket bättre. Jessica Jones och Luke Cage får alldeles för lite utrymme medan Iron Fist får alldeles för mycket. Den enda karaktären som har fått det utrymme hen behöver är Daredevil. Som Matt Murdock är Cox rätt tråkig. Som Daredevil är han dock riktigt bra. Här slåss han lika bra som alltid och kämpar med konflikten mellan sitt hjälte-jag och sitt ”riktiga” liv. För att inte tala om hur svårt han har att hantera när någon från hans förflutna kommer tillbaka.

Bäst: Daredevil

Sämst: Iron Fist/Shit For Brains

Betygssymbol för 3 av 5

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL