House of Cards Säsong 5

Frank Underwoods första fyra år som president är över och det är återigen dags för val. Paret Underwood står inför sin största utmaning hittills. Dels för att vinna över den unge, populäre och favorittippade motståndaren Guvernör Conway (Joel Kinnaman), dels för att upprätthålla fasaden om ett lyckligt förhållande. Deras äktenskap är numera helt platoniskt och enda anledningen att de fortfarande håller ihop är för att det ger dem bättre chanser till ytterligare fyra år i Vita Huset. Att journalister börjar gräva i Franks eventuella involvering i Zoe Barnes död förenklar inte heller saken.

Även om handlingen i säsong fem är en logisk och bra fortsättning på berättelsen om President Underwood så fungerar det tyvärr inte lika bra längre. Främst är det skådespeleriet som inte känns lika engagerat plus att dialogen inte är lika rapp och smart skriven som tidigare. Kevin Spacey och Robin Wright är fortfarande de starkast lysande stjärnorna, men de tycks ha tappat stinget en aning. Fast till och med när de underpresterar, så framstår seriens övriga skådespelarinsatser som mediokra på sin höjd. Det känns som att serien har tappat för många intressanta karaktärer på vägen, som inte har ersatts med likvärdiga aktörer. Då House of Cards alltid har varit en väldigt karaktärsdriven serie innebär detta såklart också ett tapp i kvalitet.

LÄS OCKSÅ: Recension: House of Cards (Säsong 4)

Allt är emellertid inte ris och bruna skogar. House of Cards är fortfarande en klart godkänd TV-serie. Men när den tidigare har hållit en så pass hög klass, blir det extra tydligt när kvaliteten börjar dala. Den femte säsongen har dock några riktigt sköna ögonblick som räddar den från den lägre regionen av betygsskalan. Bland annat en stark slutscen som ger mersmak. Nu stannar betyget ändå på strax över medel, det vill säga fortfarande sevärd men en klar kvalitetssänkning från tidigare säsonger.

Bäst: Spacey och Wrights personkemi.

Sämst: Oengagerat skådespeleri.