Del 15. Filmmusikens födelse

1908 - 1926: Stumfilmens musik

Filmmusik är något som vi idag tar för givet och förväntar oss att höra i de flesta filmer. Vi känner väl till musikens cinematiska roll och vet att när paret på vita duken kysser varandra, kommer stämningen förstärkas med något känslosamt stycke. Dagens filmkompositörer är mer eller mindre rockstjärnor, som kan dra runt och framföra sina verk framför masspubliker. Hans Zimmer, Ennio Morricone och John Williams har inga problem att fylla en konserthall, men det har inte alltid varit så. Det fanns en tid när filmmusikens form inte var en självklarhet och kompositörerna fick slita för småpengar.

Under filmens tidiga år, ända tillbaka till slutet av 1800-talet, visades film på projektorer i lokaler som fanns tillgängliga för kringresande sällskap. Bröderna Lumière var ett exempel på ett sådant sällskap. Problemet var att dåtidens projektorer var väldigt högljudda och för att dränka deras dånande, anlitades musiker som under filmens gång skulle överrösta dånet med sin musik. Ett smart knep som snabbt togs till vara på för att skapa ytterligare stämning i filmerna. Spänning, romantik och action; varje genre hade sitt musikstycke som skulle passa och höja känslan.

Camille Saint-Saëns originalmusik till den franska kortfilmen The Assassination of the Duke of Guise (1908)

Till en början bestod filmmusiken mest av ihopsatta stycken från klassiska kompositörer som Pjotr Tjajkovskij eller Nikolai Rimsky-Korsakov, men så småningom började regissörerna efterfråga musik skriven specifikt för sina filmer. Den första filmen som innehöll delvis originell musik tros vara den franska filmen The Assassination of the Duke of Guise (1908) och den skrevs av kompositören Camille Saint-Saëns. I Tyskland var regissörerna Fritz Lang och F.W. Murnau tidiga med originalmusik till sina filmer Die Nibelungen (1924) och Nosferatu (1922). I Frankrike 1924 släpptes kortfilmen Entr'acte med innovativt skriven musik av Erik Satie, som bland annat synkroniserades i takt med bilderna.

1927 - 1936: Hollywood hoppar på tåget

Charles Chaplins originalmusik Smile till Moderna tider (1936) som senare skulle bli en hit för Nat King Cole.

Men hur såg det då ut i Hollywood? I takt med att tekniken gick framåt och filmrullen som gjorde det möjligt att spela in ljud vid sidan av bilden uppfanns, ökade efterfrågan på musik skriven för film. Under stumfilmsperioden arbetade kompositörer hårt med låg avlöning. 1927 fick filmmusiken ett stort genombrott när den första talfilmen The Jazz Singer släpptes. Det var en musikal som blandade dialog och musik synkroniserat till rörelser. Slutet för stumfilmen närmade sig och intresset ökade för musik med sång.

LÄS OCKSÅ: Filmtopp listar sju fantastiska musikaler

Hollywood saknade klassiskt skolade kompositörer och vände sig under tidigt 30-tal till Europa. Under den här perioden flyttade många europeiska kompositörer till USA och började arbeta inom filmbranschen. Engelsmannen Charlie Chaplins stumfilmer var väl kända i Hollywood under denna tid, men vad som kanske var mindre känt är att Chaplin själv skrev musiken till sina filmer. Till välkända filmerna Stadens ljus (1931) och Moderna tider (1936) komponerade han egna stycken. Just till Moderna tider skrev Chaplin musikstycket Smile, som senare skulle textsättas och bli en av Nat King Coles största hits.

Ledmotivet från Max Steiners originalmusik till King Kong (1933)

Österrikaren Max Steiner flydde från Europa i och med första världskrigets utbrott och bosatte sig i New York. Där skrev han under flera år operor och musikaler till Broadway men fick 1929 ett erbjudande av dåvarande filmstudion RKO Pictures och flyttade till Hollywood. 1933 skrev han den otroligt innovativa musiken till filmen Kong Kong. Den spelades in av den då största orkestern någonsin använd för filmmusik och innehöll ett ledmotiv som återkom genom filmen. Tänket kring ett återkommande ledmotiv i film skulle komma att bli standard framöver och Max Steiner kallas ofta inte helt obefogat för fadern av modern filmmusik.

Max Steiner startade alltså en helt ny trend inom filmmusik som fler skulle komma att följa. Tysken Franz Waxman, som hade gjort sig känd i hemlandet efter att ha skrivit musiken till Blå ängeln (1930), flyttade till Hollywood och komponerade musiken till Frankensteins (1931) uppföljare Frankensteins brud (1935). Waxman använde sig av olika musikstycken för de olika karaktärerna, en teknik som bland andra Ennio Morricone och John Williams långt senare skulle popularisera.

LÄS OCKSÅ: Filmtopp listar fem grymma musikdokumentärer

1937 - 1939: Musiken blir storslagen

Originalmusik från Robin Hoods äventyr (1938) av Erich Wolfgang Korngold

Österrikaren Erich Wolfgang Korngold anlände 1934 till Hollywood och arrangerade sin första filmmusik 1935 till Warner Bros version av William Shakespeares En midsommarnattsdröm, med musik av Felix Mendelssohn. Korngold hade gott om tid på sig och förinspelade delar av musiken som skådespelarna sedan kunde agerade direkt till, en metod som ibland används än idag. Samma år skrev han också delar av musiken till Michael Curtiz film Kapten blod med Errol Flynn i huvudrollen. Korngold skulle komma att skriva musik till totalt åtta av Flynns filmer och filmmusiken i Robin Hoods äventyr (1938) anses idag vara en av den bäst skrivna någonsin.

Mycket av filmmusiken i Hollywood var till en början importerad från Europa i form av klassiskt skolade kompositörer som tidigare skrivit både symfonier och operor. Två andra stora filmkompositörer under denna tid var ryssen Dimitri Tiomkin som framför allt samarbetade med Frank Capra på flera av hans 30-tals filmer. Den andre var Alfred Newman, kanske den största amerikanen under denna period och den första i Newman-släktet att komponera filmmusik. Hans bror skulle senare följa och långt senare deras barn Thomas Newman, David Newman och Randy Newman.

Alfred Newman skrev under 30-talet filmstudion 20th Century Fox kända fanfar-intro som vi fortfarande hör idag, och även musiken till William Wylers version av Emily Brontés Svindlande höjder (1939). Newman utvecklade tekniken med olika musikstycken för varje karaktär som Franz Waxman tidigare hade etablerat, genom att ge Heathcliffe och Cathy olika stämningar som skulle höja känslan kring dem.

Tara's Theme från Borta med vinden (1939) av Max Steiner

Slutet av 30-talet frammanade några av filmhistoriens absolut bäst skrivna filmmusik som Robin Hoods äventyr, Svindlande höjder och Trollkarlen från Oz (1939). Sist men absolut inte minst avslutade Max Steiner året med den otroligt maffiga musiken till Borta med vinden (1939), som under produktionens tolv veckor blev hans längsta och tog honom längst tid att slutföra.

Filmmusiken som vi känner till den idag föddes mer eller mindre på 30-talet. Musik för olika karaktärer, ledmotiv för filmer i helhet, avslutnings- och öppningsmusik samt musik för olika känslor, tillkom alla under denna period. Trots allt detta är det ändå bara början på filmmusikens resa. Mycket innovativa förändringar skulle komma framöver och filmkompositörerna var fortfarande relativt okända utanför Hollywood. 30-talets framfart var bara början på en större resa till ännu mer musikaliska intryck.

LÄS MER: Alla delar i Filmtopps Hollywoods historia hittar ni här