Recension: Prövningen (2016)

Cristian Mungius tvingar sin publik att reflektera över ärlighetens styrka och brister

prövningen

Originaltitel: Bacalaureat 
Manus & Regi: Cristian Mungiu
Med: Adrian Titieni, Maria-Victoria Dragus, Lia Bugnar, Malina Manovici m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 2tim 8min

I den rumänska regissören Cristian Mungius senaste film står värderingar och familjen i centrum. En morgon, precis intill skolan, utsätts unga Eliza för ett våldtäktsförsök. Hon slår sig fri innan övergreppet fullföljs, men händelsen omskakar henne rejält. Trots traumats färskhet insisterar hennes far, läkaren Romeo, att hon ska skriva avslutningstentorna efterföljande morgon. I faderns ögon är detta ett avgörande ögonblick för hela Elizas framtid. Om hon inte spikar proven får hon inte ett tillräckligt högt slutbetyg för att kunna studera på universitet i England och således få ett bättre liv.

Med långa tracking shots i den rumänska småstaden får vi varse den hårda vardag och nedslitna miljö Elizas föräldrar önskar förskona sin dotter från. Romeo drar i sina kontakter för att hitta ett sätt att garantera hennes avgångsbetyg – oavsett Elizas faktiska resultat. Han har ett gott rykte om att vara ärlig och föraktar själv det korrupta systemet, nu känner han sig tvingad att svika sina ideal. Elizas mor, Magda, har svårare att acceptera Romeos framton och fruktar att Elizas moraluppfattning står på spel.

Som betraktare lider jag med föräldrarna såväl som dottern. Mycket skulle rättfärdiga familjens tillfälliga moraldipp. Eliza är begåvad och om övergreppet inte hade ägt rum, hade hon säkerligen klarat av sin examination med bravur. Dessutom får vi flera gånger höra hur viktigt det är för Romeo och Magda att dottern får ett bättre liv än vad de själva har haft. Samtidigt känner jag hur viktigt det är för familjen att göra rätt ifrån sig. De diskuterar sin ärlighet fram och tillbaka och vikten av att vara rakryggad, men också dess prislapp. Värre blir det av den tidiga insikten att Eliza förmodligen inte ens vill åka till England utan mer eller mindre känner sig tvingad. En fråga som kan tyckas vara förhållandevis enkel, blir under resans gång ordentligt komplex.

Jag har inte sett någon av Cristian Mungius tidigare filmer, men efter denna uppvisning råder det ingen tvekan om att han bemästrar filmmediet. Scenerna på sjukhuset och polisstationen är oerhört välregisserade och han har lyckats skapa ett stark realistiskt grepp om de närmast kaotiska miljöerna, där det ständigt rör sig statister i bakgrunden och karaktärer pratar i mun på varandra. Avsaknaden av soundtrack stärker denna effekt. Skådespelet är ständigt på topp, inte minst av Adrian Titieni och Maria-Victoria Dragus, som spelar Romeo och Eliza. Temat, ifrågasättandet av värderingars faktiska värde sett till individens aktuella referenspunkt, genomsyrar Prövningen från första till sista scenen. Mingus levererar inte något facit utan tvingar oss att själva vrida och vända på vår moralkompass.

Letar du efter fler bra filmtips rekommenderar vi dig att spana i vår lista: årets bästa filmer 2017

betyg_4

About Eric Diedrichs 823 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.