Alla tiders kvinnor

Alla tiders kvinnor (2016)

  • 1 tim 59 min
  • Drama, Komedi
Uppdaterad 08 december 2019 kl. 08:12 | Publicerad 01 februari 2017 kl. 16:02
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.
  • Regi:
    Mike Mills
  • Manus:
    Mike Mills
  • I rollerna:
    Annette Bening, Elle Fanning, Greta Gerwig, Lucas Jade Zumann m.fl.

Alla tiders kvinnor utspelar sig i Santa Barbara år 1979. Dorothea (Annette Bening) är en ensamstående mamma till femtonåriga Jamie (Lucas Jade Zumann) och hon känner att hon behöver hjälp med att uppfostra honom till en man. Hon ber därför Jamies bästa vän Julie (Elle Fanning) och hyresgästen Abbie (Greta Gerwig) om stöd.

Filmtopps recensent hyllar dramat i sin recension och filmen är en av många bra filmer som kommit i år.

Det här är en mogen och djup film. Samtliga fem huvudkaraktärer är nyanserade och välskrivna, det finns någon för alla att relatera till. Ur den synvinkeln påminde Alla tiders kvinnor en del om American Beauty, en annan film med Annette Bening. Vi får under filmens gång se många olika sidor av alla inblandade, och det känns inte som om någon information är överflödig, allt är nödvändigt för att föra filmen framåt. Jamie och Julie försöker att ta sig igenom puberteten, Abbie återhämtar sig från livmoderhalscancer, William letar efter ett meningsfullt förhållande och Dorothea vill vara där för sin son, utan att behöva tala så mycket om sin egen livssituation. Det finns inte en stund då någon av dem känns tråkiga eller enformiga.

20th_century_women_-_cast_-_screenshot_-_h_-_2016

Mycket av det beror på ett förstklassigt manus, men filmen hade inte fungerat om inte varenda en av skådespelarna levererade. Jag har varit ett fan av Greta Gerwig ända sedan Frances Ha, Elle Fanning är en ny stjärna och hon bevisar än en gång att hon kan ta sig an svåra roller, något hon även gjorde i The Neon Demon förra året. Annette Bening är filmens ryggrad, hennes ansiktsuttryck vid samtalen hon har med Jamie säger mer än vad orden i manuset kan. Det är däremot viktigast att ta upp Lucas Jade Zumanns insats. Sällan har en "barnskådis" imponerat så mycket på mig som han gjorde, han lyckas med både emotionella och humoristiska scener.

Just humorn i Alla tiders kvinnor var överraskande. Det var flera gånger då jag brast ut i gapskratt, filmen flyr inte från några samtalsämnen, hur explicita de än må vara. Filmen har dessutom ett älskvärt soundtrack, punkrörelsen har en roll i berättelsen, låtar från Talking Heads och The Raincoats är bara två exempel på bra band som spelas.

Finns det några negativa aspekter med Alla tiders kvinnor? Ja, men väldigt få. Att filmen är väldigt amerikaniserad störde mig något, men eftersom den utspelar sig där den gör krävdes det väl en del referenser från den platsen och tiden antar jag. Jag hade gärna sett ett lite maffigare slut, en lite mer känslosam scen mellan Dorothea och Jamie än den vi får. De allra sista minuterna av filmen kändes onödiga. Vi får veta vart karaktärerna kommer att ta vägen i framtiden och jag hade gärna fyllt i den informationen själv. Med det sagt rekommenderar jag varmt denna charmiga dramakomedi.

Bäst: Lucas Jade Zumann.

Sämst: De sista minuterna.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL