Sherlock: The Final Problem

RECENSION: Sherlock: The Final Problem

Filmtopp Admin
Uppdaterad 04 december 2019 kl. 16:12 | Publicerad 16 januari 2017 kl. 19:01
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.
  • I rollerna:
    Benedict Cumberbatch, Martin Freeman, Mark Gatiss, Sian Brooke m.fl.
sherlock 2
Foto: BBC

Jag har sett fram emot veckans avsnitt av Sherlock. Dels för att årets säsong har ryktats vara det sista vi kommer att få se av Benedict Cumberbatchs excentriska rolltolkning, dels för att seriens skapare gjorde i föregående avsnitt ett ypperligt arbete med att bädda för säsongsavslutningen.

Manusförfattarna Steven Moffat och Mark Gatiss avslöjade i The Lying Detective att den ständige motståndaren i säsong fyra (eller egentligen hela serien?) har varit Sherlocks syster, Eurus. Det var hon som textflörtade med John i The Six Thatchers och det var hon som fick Sherlock att ge sig på Culverton Smith. Hon har även varit i maskopi med Sherlocks ärkefiende Moriarty och använt honom för att vilseleda vår detektivduo.

I detta avsnitt avslöjas Eurus planer och regissör Benjamin Caron bjuder på nittiominuters actionpackad och ångestladdad TV med en något krystad syskondispyt i centrum. Är avsnittet bra? Absolut. Är det ett värdigt avslut för serien? Både ja och nej.

I och med händelserna i The Lying Detective står Sherlock (Cumberbatch) och John (Freeman) inför sitt svåraste fall hittills: vad vill egentligen Eurus? För att svara på den frågan måste de ta hjälp av Sherlocks bror Mycroft (Gatiss), som försökt hemlighålla Eurus existens för Sherlock genom att hålla henne inlåst på anstalt. Sherlock har förträngt alla minnen av sin syster, men nu tvingas Mycroft att berätta om deras traumatiska uppväxt. Sherlocks hund Redbeard och en sång som Eurus alltid sjöng står i centrum när Sherlock och John försöker lösa mysteriet.

I Sherlock har det alltid funnits en särskild berättarstruktur. Som tittare vet vi att Sherlock klarar vilket fall som helst, även om det inte verkar så förrän in i det sista. Det är inte här seriens styrka ligger, utan istället funderar vi på hur Sherlock kommer att lösa fallen. Det är därför manus, karaktärerna och i synnerhet Cumberbatchs skådespel är så viktigt. Ur det avseendet fungerar veckans episod utmärkt.

Foto: BBC
Foto: BBC

Om The Lying Detective var ett exempel på hur Sherlock äntligen har kommit i kontakt med det mänskliga inom sig är The Final Problem ett utforskande av hur Sherlocks nya sida visar sig i praktiken. När Sherlock, John och Mycroft åker ut till Sherringford (ett fängelse lokaliserat mitt ute på havet) för att träffa Eurus visar det sig att hon har manipulerat all personal och tagit kontroll över fängelset. Vår trio anar inte att de klivit rakt in i dödligt spel och när Eurus tvingar dem att utföra moraliskt prövande utmaningar sätts allas deras tro på spel. Kan Sherlock bibehålla sina nyfunna ideal även i de svåraste av stunder?

Huvudantagonisten Eurus är Sherlocks mest värdiga motståndare och insatserna känns avsevärt högre med tanke på att hon är hans syster. Hon spelas av Sian Brooke, som ger ett nyanserat porträtt av en till synes känslomässigt desillusionerad psykopat. Men det finns mer till hennes karaktär och manusförfattarna håller oss på halster tills avsnittets emotionella tvist avslöjas. Dock känns detta avslöjande något långsökt och dess tilltänkta mening, att träffa rätt i mellangärdet, fungerar inte riktigt.

Även om avsnittet ger ett bra avslut för våra hjältar känns det som att manusförfattarna glömmer av andra nyckelkaraktärer. Kommissarie Lestrade och Mrs. Hudson närvaro är minimal. Molly, som har varit förtjust i Sherlock under hela serien, fungerar egentligen bara som ett berättartekniskt redskap i en enda scen, vilken tillåter jag dig att upptäcka.

Missbrukande av karaktärsresurser får slutscenerna att känns på tok för ofullständiga. I sin helhet gör avsnittet inte serien rättvisa, och jag hade önskat att manusförfattarna hade kapat bort några minuters action och istället lagt dem på ett stillsamt slut där alla karaktärer tillåts komma till tals och reflektera över det som har varit. Är det så här Steven Moffat och Mark Gatiss avslutar serien är jag inte helt nöjd.

 

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL