Recension: Office Christmas Party

 

Foto: Paramount Pictures
Foto: Paramount Pictures

Originaltitel: Office Christmas Party (2016)
Regissör: Will Speck, Josh Gordon
Med: Jason Bateman, T.J Miller, Rose McKinnon, Olivia Munn m.fl.
Genre: Komedi
Speltid: 1 tim 45 min

Julen är en tid för människor att riktigt rå om nära och kära. En tid att sträcka ut en hjälpande hand till dem som dragit nitlotter i livets lotteri. För oss som är mindre godhjärtade är det dock festligheter och frosseri som tar upp större delen av julhelgerna. Office Chistmas Party kretsar kring det sistnämnda alternativet. Detta är dock en inbjudan jag borde skickat direkt till skräpposten. Office Christmas Party är ett klumpigt kluster av plumpa pruttskämt, fumlig slapstick och humor som spelar sina kort så tryggt och säkert att suckarna i biosalongen med råge överröstar skratten.

Josh Parker (Jason Bateman) är en nyskild tekniker på ett IT-företag med hjärtat på rätt ställe. Måhända har han en aning mjäkig och trygghetssökande livsstil, men är ändå en väl omtyckt prick. Han är dessutom bundis med filialens högsta höns Clay Vanstone (T.J Miller). Clay leder sitt arbetslag med ett minst sagt slappt grepp – ändå är atmosfären proppfylld av kärlek och omtanke. Och vilket arbetslag sen! De sträva kontorsbåsen är bebodda av allt från fetish-glada ekonomer till uppknäppta stofiler. Snart väntar dock patrull för de käcka kollegorna – filialen hotas av nedläggning!

Detta bittra besked levereras av företagets VD, tillika Clays syster, Carol (Jennifer Aniston). Företaget expanderar inte i önskad takt. Lösningen finns dock inom räckhåll – en snorrik kund är intresserad av att knyta sig till företaget. Hur lyckas man bäst med att bygga dessa professionella broar? Ett julmirakel behövs! Kloka huvuden slås ihop och mästerplanen blir att bjuda på ett hejdundrande partaj där alkoholen och allehanda olagliga substanser flödar! Hur lång tid tror du det dröjer innan denna partybuss spårar ur och pulveriserar allt i sin väg?

Jag ser mig inte som en humorlös stofil. Jag är inte heller främmande för ren tramshumor (jag hävdar fortfarande att Jackass 3D är den överlägset bästa 3D-film jag sett) men humorn i Office Christmas Party är stundtals provocerande platt. Skämt och catchiga replikskiften haglar ur den oförskämt stjärnspäckade ensemblen, men deras humoristiska pickadoller är inte direkt skarpladdade. Platt, tamt och inte speciellt kul.

Jag upplever Office Chistmas Party som ett gäng hafsigt improviserade SNL-sketcher intryckta i långfilmens mall. När regissörerna Speck och Gordon till slut knyter ihop säcken med slaskig sentimentalitet och tafatta försök till pathos blir jag snarare irriterad än underhållen. Jag tror, på riktigt, att flertalet av mina hjärnceller övergett skeppet i ren protest mot den här lättviktaren till komedi.

Inte blir det bättre av att Jason Bateman utstrålar samma karisma som en skiva plywood. Jag uppskattar hans dramatiska utflykter. I The Gift ägde han rollen som översittare och även i Juno levererar han genuina känslor som når utanför skärmen. Office Christmas Party ger oss en sömnig Bateman på autopilot.

Det enda jag kan lägga i den positiva vågskålen till Office Christmas Party är Rose McKinnon och Rob Corddry. McKinnon är stundtals riktigt bedårande att beskåda och hennes hyfsat vågade parodi på en överdrivet politiskt korrekt torrboll med en latent mörk sida visar ibland lite tänder. Och tänder är något den här slätstrukna komedin, som så gärna vill vara edgy och dekadent, behöver. Rob Corddry lyckas även han att tvinga musklerna i mungiporna att röra sig – om än lite grand.

betyg_0-1
Bäst: 
Rose McKinnon och Rob Corddry har sina stunder

Sämst: Uddlös humor, slaskig sentimentalitet och försöken till att vara edgy

 

Latest posts by Fredrik Edström (see all)

Relaterade inlägg

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*