Tre Bortglömda Jim Carrey-pärlor!

jim-carrey

James Eugene Carrey – i folkmun kallad Jim Carrey – är en av samtidens största komiker. Under formtoppen flödade det komiska fullträffar ur karln. The Mask, Dumb & Dumber, Ace Ventura tillhör den komiska terrängens landmärken och som 11-åring besökte jag dessa flitigt.

De krampliknande skrattanfallen avlöste varandra i en symfoni dirigerad av denna livs levande seriefigur. Idag vill jag gärna intala mig att mina smaklökar växt sig aningens mer sofistikerade. Idag ligger gummiansiktets dramatiska utflykter betydligt närmare mitt hjärta. Han har många strängar på sin lyra – såväl komiska som dramatiska.

Karriären tycks dock redan ha upplevt sitt crescendo och privatlivet tycks vara en fullkomlig hagelskur av elände. Men trots dessa privata och filmiska missöden återvänder jag ofta till komikern. Idag vill jag dock rikta strålkastaren bort från Grinchen, The Mask och Dum & Dummare. Jag vill slå ett slag för hans sorgligt underskattade och förbisedda alster. Detta är 3 bortglömda Jim Carrey-pärlor!

3. Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv (2004)

Foto: Paramount Pictures
Foto: Paramount Pictures

Vi börjar i fablernas förlovade land. Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv är en klassisk barnsaga sliten ur böckernas tvådimensionella sidor. Resultatet är en helmysig rulle med en Jim Carrey ståendes i mitten med alla sina definierande, hysteriska särdrag uppvridna till 100%.

Egentligen är jag slutkörd på den här sidan av Carreys register – men i den här kontexten får plötsligt alla hans egenheter nytt liv. Det som nyligen kändes infantilt och som en obehaglig nostalgisk kallsup är i denna fabel piggt, fräscht och blomstrande. Carreys alla ismer har laddat batterierna och gasar på för full kräm igen!

Det enda som sinkar intrycket av filmen är en hel del – även för tiden – rutten CGI. Oftast rycker dessa geggiga effekter inte ur mig ur filmupplevelsen, men stundtals svider mina ögon. I övrigt är Lemony Snickets en genuin saga, indränkt i ordentliga skvättar av mörker. Ta dig en titt om du inte redan hunnit!

2. Cable Guy (1996)

Foto: Columbia Pictures
Foto: Columbia Pictures

Att kanadensaren är orädd för att busa med sin artistiska persona är ingen nyhet. Carreys CV kryllar av oväntade utflykter som kaxigt exkluderar halva sin etablerade fan-base. Cable Guy är en utflykt på främmande vatten – den svarta komedin.

Ingen mindre än komiker-kollegan Ben Stiller regisserar Carrey i denna svarta diamant. Carrey gestaltar en något udda och speciell tv-installatör med en hel bunt skruvar lösa uppe i hjärnkontoret. Vår huvudperson, Steven (Matthew Broderick), genomgår en smärtsam separation och flyttar till en egen lägenhet i ett försök att gå vidare. Givetvis behövs det tv-kanaler i detta nya näste. Steven får stifta bekantskap med ”The Cable Guy” – som totalt kullkastar hans liv.

Carrey ger med Cable Guy ett kaxigt långfinger till våra förväntningar i denna sorgligt underskattade rulle. Satiren gentemot tv-kulturen är bitande, prestationerna är spot-on och stundtals är budskapet så slående att jag får blåmärken. Cable Guy innehåller dessutom tre av mina absoluta favoritscener ur den komiska sfären. Hysteriska scenarion som äger rum på: en medeltidsresturang, en basketmatch och en karaoke-kväll. Behöver jag säga mer?

1. Man on The Moon (1999)

Foto: Columbia Pictures
Foto: Columbia Pictures

Knogmackan på käkbenet mot alla som trodde att The Truman Show var en slumpartad lyckoträff heter Man on The Moon. En smäll laddad med nitroglycerin och dynamit!

Bakom kameran för denna biografi finner vi ingen mindre än Milos Forman (Gökboet, Amadeus). Filmen är en dramatisering av den kontroversiella och polariserande komikern Andy Kaufmans (Jim Carrey) liv – en man jag ärligt talat inte visste ett dyft om innan Man on The Moon. Nu är jag regelbunden besökare i Kaufman-klostret. Total extremist.

Biografins hårdast spända muskel är Carreys prestation. Jag ser inte röken av vår trofasta, lealösa kanadensare i någon bildruta. Carrey absorberar och uttrycker karaktären till fullo, utan att det någonsin blir distraherande. Carrey jonglerar det burdusa praktarslet Tony Clifton och Kaufmans timida, privata jag bekymmersfritt. Aldrig spretar det eller rinner över. Balansen är en riktig fullträff!

LÄS MER: 5 sköna komedier du förmodligen inte har sett

Trots Carreys tour dé force är Man on The Moon inte någon enmansshow. Vid sin sida har han nämligen Courtney Love (Larry Flynt – Skandalernas man), Danny DeVito (Batman Returns) och Paul Giamatti (Sideways). Carrey må vara den starkast skinande stjärnan, men står aldrig utan stabila bollplank att studsa emot. Man on The Moon är och förblir en av mina absoluta favoritfilmer!

 Glömde jag någon Carrey-klassiker? Vilka av hans filmer tycker du är bortglömda?

Relaterade inlägg

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*