Gatans lag (1981)

Frank driver två lukrativa företag i Chicago – en bar och en bilfösäljningsfirma. Fast bakom denna välpolerade fasad döljs en mörkare sida. Frank är nämligen en framgångsrik juveltjuv med ett rufft förflutet som bland annat innefattar fängelsevistelser.

När Frank inleder ett förhållande med Jessie börjar han fundera på om han istället skulle försöka leva ett liv inom lagens ramar. För att kunna göra detta behöver han lite ekonomisk hjälp på traven och tar därför ett sista jobb åt en av stans gangsters. Det är utan tvekan den snabbaste lösningen, men långt ifrån den enklaste ska det visa sig.

Gatans lag - eller Thief som den heter på engelska - är lite av en doldis bland Michael Manns filmer. Oftast är det Heat, Collateral, The Insider och möjligtvis kultklassikern Manhunter som hålls som hans bästa, men om samtliga är jättebra ligger Gatans Lag på en ännu högre nivå.

Läs också: Original mot remake: Manhunter vs Red Dragon

Först och främst så är Gatans lag Michael Manns absolut snyggaste film med en visuell stil som gissningsvis har varit en stor inspirationskälla till moderna filmer som Drive och Nightcrawler. Faktum är att man kan dra fler paralleller till just Nicolas Winding Refns Drive. Storyn följer ungefär samma struktur och så har vi ju också en ensamvarg till antihjälte i huvudrollen i båda filmerna.

I Gatans lag spelas denne av en stenhård och iskall James Caan som, precis som Goslings karaktär i Drive, ändrar inställning till livet när han möter kärleken. Om jag får lov att dra en sista jämförelse till Refns film, så framställs kärlekshistorien i båda filmerna på ett precis lika bra sätt. I Gatans lag har vi en fantastisk personkemi mellan James Caan och hans kärleksintresse, som spelas av den mindre kända skådespelerskan Tuesday Weld.

Om man ska försöka anmärka på något i filmen så kanske man kan tycka att storyn om en kriminell som tar en sista stöt för att få ordning på sitt liv är en aning uttjatad idag. Här får man dock ta i åtanke att Gatans lag kom 1982 och att det inte fanns alls lika många filmer på temat då. På så sätt blir filmen inte det minsta klyschig utan, tvärtom, banbrytande inom sin genre.

Om ni som jag hade missat Gatans Lag men gillar Michael Manns filmer i övrigt, så är det hög tid att ni tar er an denna pärla. Med risk för att låta tjatig så rekommenderar jag filmen lite extra varmt till er som älskar filmer i stil med Drive och Nightcrawler.

Bäst: Den visuella stilen samt personkemin mellan James Caan och Tuesday Weld.

Sämst: Att inte fler upptäckt denna pärla till film.