Recension: Eye in the Sky (2016)

Foto: Scanbox Entertainment
Foto: Scanbox Entertainment

Film: Eye in the Sky (2016)
Regi: Gavin Hood
Manus: Guy Hibbert
Med: Helen Mirren, Aaron Paul, Alan Rickman m.fl.
Genre: Drama/Thriller

Steve Watts (Aaron Paul) och Carrie Gershon (Phoebe Fox) är båda nya på sitt jobb som går ut på att styra obemannade drönare, från en militärbas någonstans utanför Las Vegas. I det här fallet ska de vara ”ögat i skyn” under en militäroperation i Nairobi, Kenya.

Uppdragets direktiv är att tillfångata några högt uppsatta medlemmar i terroristgruppen Al-Shabaab, men när de upptäcker att terroristerna med största sannolikhet, just i detta nu, är på väg att utföra en självmordsattack mot civila, överväger basen att ändra detta direktiv. När alternativet att tillfångata terroristerna inte längre är aktuellt är nu istället frågan om de – utan några större skador på övriga civila – kan eliminera terroristerna med en missil avfyrad från drönaren.

Läs också: Recension: Under Sanden (Land of Mine, 2015)

Gavin Hood fick sitt stora erkännande som regissör när hans film Tsotsi fick ta emot pris för bästa icke engelskspråkiga film på Oscarsgalan 2006. Sedan kan man ju diskutera hur mycket av detta erkännande han hade kvar efter att X-Men Origins: Wolverine släpptes några år senare, men vi tar den diskussionen någon annan gång.

Vad Eye in the Sky i huvudsak behandlar är det moraliska dilemmat som uppstår vid utförandet av en sådan här attack. Är det ok att offra några få civila för att eliminera risken att ett större antal skadas eller dödas vid ett senare tillfälle? Filmen visar också spelet bakom kulisserna; hur generaler, politiker och ministrar av olika slag bollar frågan mellan varandra. Tyvärr blir just det här segmentet i filmen lite långdraget, repetitivt och även en aning farsartat eftersom ingen riktigt vill ta det slutgiltiga beslutet utan hela tiden bara försöker lasta över problemet på någon annan. Däremot måste jag ändå säga till filmens försvar att den lyckas vara spännande, i stort sett från början till slut.

Filmens skådespelare sköter sitt jobb, men inte så mycket mer, förutom Aaron Paul som blixtrar till i några scener. Jag skulle naturligtvis vilja säga här att Alan Rickman fullkomligt briljerar i en av hans sista roller, men det är samma sak med honom, han är godkänd men inte mer. Vi får helt enkelt hoppas att han lämnar ett rejält avtryck i sin sista film Alice Through the Looking Glass. En rolig detalj är för övrigt att regissören Gavin Hood själv spelar en karaktär i filmen och hans insats är, ja du gissade det, även den godkänd.

Jag inser att det blir mycket ”godkänd” i den här recensionen, men faktum är att det mesta i Eye in the Sky kan beskrivas med just det ordet, även gällande allt från produktionsvärde till foto och musik.

En detalj som Eye in the Sky lärde mig är att det är lika illa med överdriven produktplacering som det är att dölja den med tejp och klistermärken. Jag lade märke till det tidigt i filmen och kunde sedan inte låta bli att se det, hela tiden. Och nu kommer ni väl tyvärr också störa er på det är jag rädd. Hoppas ni kan förlåta mig.

Bäst: Att filmen tar upp svåra men intressanta frågeställningar och att den var spännande hela vägen igenom.

Sämst: De repetitiva och farsliknande situationerna som uppstår emellanåt… och klistermärkena samt den svarta tejpen.
betyg_3