Recension: Mustang (2015)

Film: Mustang (2015)
Regi: Deniz Gamze Ergüven
Manus: Deniz Gamze Ergüven, Alice Winocour
Med: Günes Sensoy, Doga Zeynep Doguslu, Tugba Sunguroglu, Elit Iscan, Ilayda Akdogan, Nihal Koldaş m.fl.
Genre: Drama

Mustang var häromdagen med och tävlade i kategorin ”bästa icke engelskspråkiga” film på Oscarsgalan, nu går den fransk-turkiska succén upp på svenska biografer. Filmen har gjort avtryck i diskussionen om kvinnors förtryckta sexualitet och under 97 minuter får vi ta del av hur fem systrar tvingas rätta sina liv efter ett konservativt patriarkalt system.

De föräldralösa syskonen bor hos sin mormor i en avlägsen turkisk by vid svarta havet. När familjens grannar vittnar om att flickorna närgånget har lekt med några pojkar flyttar deras rigorösa morbror Erol in för att uppfostra dem. Men de livfulla systrarna visar sig vara svårare att kontrollera än vad han först trott.

Filmens titel syftar på den förvildade hästrasen mustang. Likt de hästar som frigjorde sig från människans bojor vägrar den yngsta systern, Lale, att anpassa sig efter Erols begränsningar. Det spelar ingen roll att han sätter galler för hennes fönster, Lale ska slå sig fri. I väntan på den rätta flyktdagen hoppas hon kunna få med sig så många av sina systrar som möjligt.

Regissören Deniz Gamze Ergüven växte själv upp i byn som filmen är inspelad i och har baserat manuset på händelser hon snappade upp under sin uppväxt. Samtidigt som denna realistiska kärna finns, är Mustang som en saga. Stegvis får vi ta del av den ena efter den andra systerns öde i en värld där arrangerade äktenskap kan ses som den enda räddningen.

Läs också: Timbuktu – En gripande skildring av Jihadisternas frammarsch

Samtidigt som Mustang är en provocerande berättelse är den fylld av humor, värme och kärlek. Skådespelarna imponerar, inte minst trettonåriga Günes Sensoy i rollen som Lale. En av filmens mer intressanta karaktärer är emellertid mormodern, spelad av Nihal Koldaş. Hennes roll i dramat är komplex eftersom hon värnar om flickornas bästa samtidigt som hon är indoktrinerad i byns frihetshämmande kultur.

Bäst: Utöver att själva berättandet håller en hög nivå är det kul att Nick Cave och Warren Ellis står för musiken.

Sämst: En del viktiga händelser skildras i förbifarten. Mustang hade kunnat nå de riktigt höga betygen om vissa delar hade fått mer utrymme.

betyg 4

About Eric Diedrichs 823 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.

2 Trackbacks & Pingbacks

Comments are closed.