Zootropolis (2016)
I en värld där rov- och bytesdjur lever sida vid sida drömmer lantiskaninen Judy (Ginnifer Goodwin) om att bli storstadspolis. Något hennes överbeskyddande föräldrar är skeptiska till. Aldrig någonsin har en kanin gått i polisskolan, men Judy har bestämt sig, hon ska bli den första.
Tyvärr är inte polisyrket riktigt vad hon hade tänkt sig. Trots att hon slutade klassetta tvingar polischefen (Idris Elba) henne att vara lapplisa. Fast när livet känns som krassast får Judy sin chans. Med karriären som insats tjatar hon till sig fallet om den försvunna herr Uttersson. Till sin hjälp har hon den svindlande räven Nick (Jason Bateman), men det är inte bara Utterssons försvinnande som är ett mysterium. Plötsligt har tidigare rofyllda rovdjur börjat bli vilda igen.
"Zootropolis" är en tydlig flirt med klassiska Raymond Chandler-deckare såväl som 80-talets buddyfilmer. Det omaka paret Judy och Nick visar sig vara mer kompatibla än vad de någonsin hade trott och ju djupare de gräver i detektivgåtan desto större visar sig fallet vara. Själva upplägget är rätt kul, men här finns också mycket att kritisera.
Samtidigt som jag gillar att filmen vågar vara mer sentimental än många andra animerade filmer tröttnar jag snabbt på allt moraliserande. Filmskaparna predikar från första till sista rutan om att vi måste följa våra drömmar och hur likvärdiga vi alla är trots våra olikheter. Detta ligger givetvis helt rätt i tiden, men utförandet är både tjatigt och klumpigt. Klyschor staplas på klyschor och till slut blir det smått outhärdligt.
Även om "Zootropolis" är en ojämn film som vältrar sig i schabloner finns här en handfull guldkorn. Bäst är givetvis den redan virala scenen när Nick och Judy får hjälp av den plågsamt långsamme sengångaren "Flash" på trafikverket. Detta är rent guld och bland det roligaste jag sett på länge.
Skaparna bakom Zootropolis ligger bakom succéerna Frozen och Big Hero 6. Två filmer som har överösts med beröm trots att framgångsreceptet är löjligt genomskinligt; övertydligt moraliserande filmer för barn, merchandise-vänliga karaktärer och enkel referenshumor för vuxna. Med Zootropolis har de gjort en hattrick. För tro mig, det kommer att klirra ordentligt i biokassorna, men inte närheten av vad det kommer att rasslas i skol- och leksaksaffärerna.