Recension: The Walk (2015)

Robert Zemeckis ”The Walk” är en tillräckligt charmig upplevelse för att förbise de uppenbara skavankerna. 

the walk

Film: The Walk (2015)
Regi: Robert Zemeckis
Manus: Robert Zemeckis, Christopher Brown, Philippe Petit (bok)
Med: Joseph Gordon-Levitt, Ben Kingsley, Charlotte Le Bon, Clément Sibony m.fl.
Genre: Äventyr, drama

1974 blev Philippe Petite en världskändis. Strax innan World Trade Center invigdes överraskade den franska lindansaren med ett illegalt konststycke, en lindans mellan de båda tornen. The Walk är Robert Zemeckis filmatisering av händelsen.

The Walk följer ett klassiskt biografiformat och vi får följa hur Petite går från att vara gatuartist till att han genomför sin legendariska lingång. I rollen som Philippe Petite ser vi Joseph Gordon-Levitt som också figurerar som filmens berättare.

De första scenerna i Paris sätter en lekfull ton med jazzmusik, åkande kameror och svartvitt foto med färglagda betydelsefulla detaljer. Allt håller ett raskt tempo och vi får se Petites artistiska utveckling från att åka enhjuling till att jonglera till att börja lindansa mellan två lyktstolpar. I takt med att hans kunskaper växer också hans publik.

Petite, ständigt rastlös, söker allt större och större utmaningar och i en ödets nyck får han nys om att världens högsta byggnader ska byggas i New York. När han ser en illustration av de enorma skyskraporna väcks en idé som snabbt övergår till besatthet; att genomföra världens mest spektakulära akrobatiska kupp och lindansa mellan World Trade Center-tornen.

Tillsammans med flickvännen Annie (Charlotte Le Bon) och fotografen Jean-Louis (Clément Sibony) åker han över Atlanten för att samla ihop en trupp tillräckligt galen för att hjälpa honom att förverkliga hans dröm.

I filmens andra del känns Zemeckis berättande mer tjatigt än underhållande. Planerandet inför kuppen skildras med  långa kollage som utan andrum avlöser varandra i ett rasslande tempo. Vi introduceras för en skara stereotypa karaktärer som utgör Petites följe, en del roligare än andra, men under resans gång hinner vi inte ens utveckla en känsla för vilka de är. Dessutom flyter allt på för smärtfritt.

Eftersom både biobesökare och kritiker har rapporterat om att de har blivit illamående av filmens svindlande scener hade jag förväntat mig mer av Petites lingång. Märkligt nog tyckte inte höjdrädda jag att det var särskilt obehagligt, vilket följaktligen är mitt stora problem med The Walk. Hela filmen bygger upp för en scen som trots att den är välgjord, misslyckas med att beröra och dessutom skriker green screen.

Fast här finns också en del godbitar. Ben Kingsley bjuder på en älskvärd roll som den tjeckiska cirkusgurun Papa Rudy som blir Petites mentor och Joseph Gordon-Levitt är tillräckligt charmig för att komma undan med en sin franskklingande engelska. Det finns liksom en lekfullhet och glädje hos skådespelarensemblen som smittar av sig.

Å ena sidan är The Walk ingen höjdare. Det är en sockrad amerikansk film om att till varje pris uppfylla ens drömmar, hur tokiga de än är, hur tokig du än är. Å andra sidan är skådespelarensamblen tillräckligt charmig för att det hela tiden ska vara hyfsat underhållande.

Bäst: Att 3D:n faktiskt tillförde något till filmupplevelsen. Ovanligt men sant!

Sämst: Att det hela tiden känns väldigt ytlig.

Betygssymbol för 3 av 5

About Eric Diedrichs 761 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.