The Place Beyond the Pines (2012)
I början av filmen introduceras tittaren för den karismatiska, kaxiga badboy’n Luke (Ryan Gosling). Han är en 25-årig motorcykelbiker med blonderad 90-talslugg och vältatuerad kropp. En dag får Luke reda på att han har en son tillsammans med sin gamla crush Romina (Eva Mendes). Luke beslutar då att lämna livet som motorcykelstuntman på tivoli och istället satsa på familjelivet.
Saker och ting blir dock inte som Luke hade tänkt sig. Romina har träffat en annan man, Kofi (Mahershala Ali), men Luke ger sig dock inte där. Med ett obefintligt kapital som krävs för att ta hand om ett annat liv bestämmer han sig för att: “råna banker är en bra idé, där finns ju i alla fall gott om pengar”.
Med sin nya vän Robin (Ben Mendelsohn), sätts planen i verket och till en början går allt bra. Pengar rullar in och sakta men säkert börjar Luke ta sig in i Romina och sonens liv. Som alla vet är inte livet alltid en dans på rosor och när den unga polisen Avery (Bradley Cooper), kommer Luke på spåren tar livet en drastiskt vändning
The Place Beyond the Pines är en film på drygt 2 timmar som innehåller mycket av allt, sorg, lycka, hat, förtvivlan, kärlek och hopp. Den röda tråden som följer genom filmen är relationen mellan far och son och allt vad det innebär.
Vad händer när man ser att en films skådespelarensamble består av en stjärntrio av Ryan Gosling, Eva Mendes och Bradley Cooper? Jo, förväntningar går spikrakt upp. Lever stjärntrions insatser upp till mina förväntningar? Jajamen! Alla tre har viktiga roller genom hela filmens berättelse, Rosling spelar som vanligt, enligt min mening, utmärkt men i denna film får även Cooper visa vad han går för. Han gestaltar livet som amerikansk småbarnpappa på ett bra och trovärdigt sätt. Mendes gör även hon bra från sig även om hon hamnar lite i skymundan.
Efter en mycket bra första del blir filmen dessvärre en aning spretig. Det känns som om att regissör Cianfrance vill för mycket med sitt berättande. Slutet blir väl förutsägbart och alldeles för långdraget.
“I want to do something with him that’s his first time. I going to look in his face when he tries ice cream. Every time he has ice cream for the rest of his life, he’s going to see my fucking face.”
Bäst: Sättet Cianfrance förmedlar känslor.
Sämst: Lite väl långdragna scener och en aning förutsägbar.