The Outrageous Baron Münchausen (1962)
Karel Zeman är en tydlig inspirationskälla till Wes Anderson.
Det var genom Cinemateket som jag fick nys om Karel Zeman. En legendarisk tjeckisk animatör och inovatör. Häromdagen visade Cinemateket den första av de sju Zeman-filmer de kommer att visa under våren, The Outrageous Baron Münchausen.
För dig som inte vet, var baron Münchausen en notorisk lögnare känd för att vid glaset berätta långa fantasifulla utsvävningar om anekdoter ur sitt liv. Klassiska exempel är att han påstod sig ensam ha besegrat en större del av den turkiska armén som han också ska ha flugit på en kanonkula över, att han ha varit på månen, att han ha åkt runt i en fiskmage till all världens olika hav. Visst låter det lika galet som fantastiskt? I rättvisans namn är det dock svårt att säga vilka historier baronen själv berättade och vilka andra andades liv i, men om du vill fördjupa dig mer i Münchausens liv kan jag rekommendera denna Wikipediaartikel.
I Zemans skildring av Münchausens äventyr snålas det inte på krutet. Tillsammans med den ökände baronen (Milos Kopecký), hans vän och konkurrent Tonik (Rudolf Jelínek) och prinsessan Bianca (Jana Brejchová) får vi följa med på en resa som sträcker sig mellan himmel och jord (och under vattenytan), tvärs över hela vår planet och enda bort till månen. Dessutom är resan kantad med möten med diverse olika monster och jättedjur, allt berättat med sprudlande kreativitet och torr humor.
Filmens stora styrka ligger i Zemans visionära hantverk och förmåga att bemästra olika animeringstekniker. Hans värld består av levande skådespelare, handmålade omgivningar, stop motion-figurer, rörliga modeller och mycket mer. The Outrageous Baron Münchausen är en fröjd för ögat! Dessutom är historierna väldigt charmiga och många gånger roliga.
Problemet däremot ligger i att filmen många gånger saknar klimax. Det byggs upp inför skämt, det byggs upp inför överraskningar men allt nästan allt passerar förbi utan större uppmärksamhet. Det känns som om att de briljanta idéerna överträffar genomförandet och när jag skrattar till så skrattar jag åt idéen av skämtet snarare än leveransen av det. Filmen brister helt enkelt i dynamik och tajming, trist!